Äsch, dig kan man ju inte prata med...

Jag blir lite lagom beklämd när jag läser mina egna svar på andras kommentarer. Jag låter stensäker på min sak, plockar fram en undersökning och smäller den i huvudet på kommentatorer som har mage att inte hålla med.

Det är inte helt sant.

Däremot har jag efter en livstid med spel svårt att acceptera att något är på ett visst sätt utan att få någon form av svart på vitt för att det faktiskt är så, eller att undersökningar åtminstone tyder på att det är på ett visst sätt.

Jag är hjärtligt trött på åsikter, you see. I åsiktskadern ingår nämligen herrarna som tycker att damerna inte har inom spelbranschen att göra. Åsiktskadern stöder sig också på tunna argument som är lättare att peta hål på än såpbubblor förutsatt att man har rätt pinne att peta med. Men något händer med såpbubblorna i åsiktskaderns händer. Det är på stående fot svårt att hitta rätt pinne, och när man en gång gör det så händer det inte allt för sällan att åsiktskadern rycker pinnen ur näven på en med orden "äsch, det där är genusblaj, det är inte ens en riktig vetenskap" oavsett om forskningen kommer från Södertörn eller inte.

Därför, mina kära kommentatorer - som jag verkligen uppskattar mind you - vill jag påpeka att jag är skottskadad, lider av PTSD och är allmänt neurotisk när det gäller källor. Ett påstående måste ha mer på fötterna än en åsikt för att jag skall ta hänsyn till det, annars viner manschauvinisthelikoptrarna i luften och jag ser antifeminister i varje hörn.

Intressant?