Dagens roligaste citat..

... hittade jag i Gaming as Culture, som jag läser till och från jobbet för tillfället. Efter att i långa utläggningar förklarat varför spelkulturen tilltalar en manlig publik, och utformas efter manliga sexuella prefenser och ideal skriver författaren:

Most of the gaming culture is not purposefully chauvinistic.

Eller något liknande. Jag har inte citate bredvid mig just nu.

*asgarv*

Nähä? Om spelkulturen är utformad efter manliga önskemål och manliga sexuella fantasier, är inte det med syfte att objektifiera och sexualisera kvinnor? Sicken vilsen liten grabb som har skrivit det här. Det formligen skriker "censurera mig inte, censurera mig inte, låt mig ha mina sexdrömmar ifred! Ta inte mina lättklädda superbruttor ifrån mig!"

Vilket jag för övrigt inte har i åtanke. Men det är intressant att se hur blind man kan bli för sina egna ord. Jag skall vakta på det när jag skriver, så att jag inte tappar siktet på syftet.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Gaming as culture, citat, manlighet, rollspel

Hjältens resa

I dagarna - tja, nogräknat var det faktiskt igår - så damp det nya numret av Fenix ner i min brevlåda och med det ett av redaktören efterlängtat supplement, kan man väl kalla det. Tove och jag har diskuterat det ett par gånger och jag vet att hon verkligen ville få till det här (och Anders också naturligtvis) numret. Den eminente Christoffer Krämer har nämligen skrivit en lång och smaskig artikel om hjältens resa i Fenix 1/09, som dessutom åtföljs av en kortlek för äventyrskonstruktion i enlighet med myten.

Jag hade det stora nöjet att (med vissa avbrott för konventsbusiness) få lyssna till denne entertainer när han föreläste om just detta på Stockholms spelkonvent 2008. Jag tar lite cred. Han ville inte prata först, men jag övertalade honom med diverse smicker =).

I vilket fall som helst så tycker jag att artikeln är värd att uppmärksammas av två skäl. Det första skälet är för att det är en himla bra artikel med mycket matnyttig information, och dessutom, glöm inte - kortlek! Jag hade faktiskt tankar på att skriva något liknande men för vanliga Tarotkort. En av mina mindre kända hemligheter (hmm, kan man ha kända hemligheter?) är att jag samlar på just Tarotkort (och som en helt ovidkommande aside kan jag berätta att SF-bokhandeln hade Dave McKeans Vertigotarot inne strax efter jul. Gissa om den står i min bokhylla nu?) och att jag har haft otroligt mycket hjälp av dem när jag har konstruerat äventyr. För de som inte är lika benägna att samla Tarotkort och som dessutom inte vill hitta på egna system för att utnyttja dem - jag skulle iofs på rak arm kunna komma på ett par sätt att kombinera hjälteleken med Tarotleken - så är det här en alldeles utmärkt kortlek att konstruera äventyr utifrån. Jag är djupt impad av Krämers förmåga att koka ner mycket information på ett litet utrymme. Så KÖP FENIX. Det är en god investering.

Det andra skälet är - naturligtvis - för att artikeln och kortleken utgår ifrån en manlig världsbild. Det är inte så konstigt. Hjälterollen har förknippats med mannen under en mycket lång tidsperiod. Ronny Ambjörnsson skriver så här:

Och visst var det, med lite ansträngning, möjligt att identifiera en rad kvinnogestalter som visade mytiska drag av det slag som jag tillskrev de mytiska männen. Men det rörde sig nästan alltid om kvinnor som tycktes konstruerade efter en modell, hämtad från någon av de manliga hjältarna, en kvinnlig Tarzan, en kvinnlig James Bond. Efter hand kom jag att inse att den moderna västerlämdska mytologin, till skillnad från den antika, inte inbegrep någon kvinnlig hjälte

Det här måste såklart rättas till. Så det får bli ett kommande projekt. Konsten att konstruera kvinnliga hjältar...

Boken
Jag håller fortfarande på att skriva avsnittet om ondskan, men det är många äventyr som skall gås igenom och tittas på, så det tar ett tag att komma någonstans. Jag har dessutom börjat ifrågasätta lite runt mansbilden som byggs upp i rollspel, och skall med lite tur snart kunna fästa mina tankegångar på papper. Eller digitalt papper kanske? Hmm.

I vilket fall som helst har jag haft många givande samtal med Joakim och en annan vän runt sexualitet och hur sexualiteten avhandlas i rollspel. Det verkar som att det är helt beroende av vilken nivå av bekvämlighet som har uppnåtts med den egna sexuella identiteten i rollspelsgruppen. Kanske inte helt underligt, men det är vanligare att queer-personer har lite mindre stel inställning till hur relationer skall gå till, och hur de spelas och vävs in i spelsessionerna.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Fenix, Hjältens resa, Christoffer Krämer, kvinnor, Ronny Ambjörnsson,

Jag tänkte jag skulle...

...bygga ett Tunnels & Trolls äventyr att publicera här på bloggen, mest för att få en uppfattning om hur Tunnels & Trolls faktiskt spelas. Det handlar också om att få kökstesta ett rollspelsäventyr för en gång skull. Jag älskade verkligen Henrik Örnebrings fantastiska föredrag på Stockholms spelkonvent (ja, jag vet jag frågade ut honom, men det har liksom ingen betydelse. Att lyssna på Henriks fabulerande är givande oavsett om man är konventsledning eller inte.), speciellt den lilla biten om kökstestade recept. Han påpekade att alla hans konventsäventyr och äventyr överhuvudtaget, är kökstestade. Det vill säga, det är ett recept som faktiskt lagats och avnjutits av kocken själv.

Något fler konventsskribenter kanske borde ta efter?

Nåväl. Min rollspelstarm skriker efter näring, och Tunnels & Trolls är ett behändigt och gulligt rollspel, så jag tänkte... Men mer än så har det inte blivit än.

Tills dess låter jag de hungriga massorna mätta sina munnar med ett äventyr till Götterdämmerung som faktiskt är skrivet ur en kvinnas synvinkel. Det heter Le Rite Sacré och skrevs under en period när jag var extra nojig över att bli gravid. Så jag tog helt sonika ut det på stackars Louise Garnier istället.

Jag blev för övrigt konfronterad med ett påstående om att Louise skulle vara ett offer. Hon är ju trots allt gravid och blir micklad med av en hemsk sekt, men nej. Louise är inget offer. Att vara ett offer är att acceptera omständigheterna, och det är något Louise definitivt inte gör. Hon slåss som ett lejon för sina rättigheter och för sin kropp och sin tro. Nåväl. Läs själva.

Le Rite Sacré är för övrigt inte kökstestat. Det är bara en massa ångest, uthälld på ett papper. En insikt, månne, i mitt psyke. Men det bjuder jag på.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Le Rite Sacre, rollspel, äventyr, skrivande, kvinnoroller

Berättelser med större nyansering

Efter att ha harvat igenom ungefär 15 äventyr ur både Sinkadus och Fenix har jag dragit slutsatsen att 1. folk har ingen fantasi 2. fantasin är kraftigt beskuren av konventioner.

Det är klassiska rollspelsäventyr hela högen. Ondskan förkroppsligas ofta av en fysisk motståndare, en demon eller en elak gud av något slag. Ett eller två exempel vågar gå utanför det gänse sättet att gestalta äventyr på, men ofta utan att ändra mer än formen på äventyren. "Haha! Ni skall själva ställa er på ondskans sida! Nyskapande, eller hur?!" eller "Haha! Ni skall vara TVÅ grupper, som slåss MOT varandra!", och så tror man i sitt stilla sinne att det är grädden på moset, avant-garde. Fantastiskt.

Var finns de moraliska frågeställningarna? Hur många äventyrare stannar och funderar i banorna "vänta här nu... är det här verkligen rätt?". Hur många äventyr bygger på relationer? Inte många. Ofta handlar det om okomplicerade berättelser med föga djup, och målet är, som alltid, att få mer XP, eller guld eller helt enkelt att kicka butt. Inget av det är naturligtvis fel. Det finns få saker som kan vara så befriande som att kicka butt, men med tanke på hur omfattande rollspel kan vara, och vilka omåttligt tänjbara gränser spelformen har, så slår det mig som lätt tragiskt att det inte förekommer mer variation.

Varför inte befinna sig lite på kanten? Vilka äventyr man skriver har självklart med vilken målgrupp man riktar sig till, men varför inte utöka den en smula.

• Rykten börjar spridas om rollpersonerna och deras livsstil. (Det här kan man variera lite hur man vill...) Det sägs bland annat att de träffat världens alla gudar när de varit ute och rest. Sjuka människor börjar därför vallfärda till områden där de befinner sig och sätter käppar i hjulen för eventuella hemligheter de är ute på. Alternativt börjar det spridas rykten om deras kärleksliv. En grupp personer i så nära kontakt med varandra måste ju lida av en massa passioner? Tar de ut dessa passioner på varandra, månne?


• Rollpersonerna blir påminda om de offer de tvingats göra under sina karriärer som hoppetossor. Gamla vänner och bekanta från barndomen uppvisar stabilitet och stora familjer. Hur ställer sig rollpersonerna till det här? Känner de av sin dödlighet? Finns det något de ångrar med sina liv?>

Det finns massor med intressanta vinklingar att klippa in här. Inte minst den moraliska frågan som jag ställde tidigare i inlägget. Hur kan rollpersonerna vara så säkra på att det de gör, och hur de beter sig, är rätt? Vad händer när alla de individer de slaktat i sina äventyr hämnas? Vad händer när rollpersonerna åldrats och är på väg att dö? Hur ser deras samveten ut då? Och vem löser dem från deras synder?

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om rollspel, moraliska frågeställningar, etik, äventyrsformer, äventyr, Sinkadus, Fenix

Starka kvinnor i Sci-fi

Wired har en mycket intressant artikel om science fiction-serien Battlestar Galactica. I en genre där kvinnor ofta inte har så mycket att säga till om, så exploderar de positiva förebilderna i BSG.

Kara Thrace, Starbuck, den trassliga stjärnpiloten, och Sharon Agathon, Athena, överlöparcylonen är mina absoluta favoriter.

Hur skall man porträttera kvinnor i rollspel? Look no further. Mycket av det jag kommer att ta upp i boken handlar just om att tona ner de hypersexualiserade och stereotypiserade kvinnorna i rollspel. Tjejer behöver inte vara vandrande bröst. Jag är övertygad om att många tycker att "number six" i BSG är jättesexig, men det är inte allt hon är. Hon är också en djupt spirituell och stark personlighet. Och framför allt så är hon inte ensam. "Snygg tjej i röd klänning" stereotypen får sällskap av "stark president med cancer", "bråkig pilot med förakt för sina överordnade men med en helvetes kompetens" och "cylon som förrått sitt folk för att hjälpa människorna". För att inte nämna Lucy Lawless D'Anna Biers som bara kickar så hård butt att det knappt finns.

Gemensamt för alla de här personligheterna är att de inte nödvändigtvis hade behövt vara kvinnor. De hade lika gärna kunnat vara män. Och det är när man tar det steget, när man vågar utmana könsroller och könsstereotyper, som man verkligen kommer att lyckas skapa spännande spelledarpersoner och rollpersoner.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Battlestar Galactica, kvinnoroller, kvinnor, rollspel, spelledarpersoner

The Mouse Guard

På min vanliga... erh... runda på SF- bokhandeln sprang jag in i ett glatt litet rollspel av Luke Crane och David Petersen. "The Mouse Guard" heter det, och eftersom "Burning Empires" föll mig i smaken så köpte jag även det här rollspelet.

Jag har inte haft tid att göra mer än bläddra i det eftersom jag köpte det igår. Längre rapport kommer vid ett senare tillfälle. Tills dess kan hugade läsare exempelvis läsa den här högen med recensioner ifrån speltidningen Fenix, och ett par på min systerblogg, djävulskt beläst.

Från Fenix:
Likstorm
Götterdämmerung
Alpha Omega
Battlestar Galactica
Burning Empires
Demon Hunters
CthulhuTech
Dark Passions
Etherscope
Scion - Hero
Serenity
Unhallowed Metropolis
WitchCraft
Nostalgi
Bortom: Lögnens slöja
Supergänget
Banishers
Changeling - The Lost
Lords of Summer
Reuiem for Rome
Winter Masques
Autumn Nightmares

Från djävulskt beläst
Cold City
The Committee for the Exploration of Mysteries
Shock 1.1 - Social Sciende fiction

Det är en del vid det här laget.

Det lustiga... eller lustiga... Det svåra med att skriva om rollspel är att det alltid kommer nya grejer och sifferbetyg är verkligen inget jag tycker om. Hur viktar jag det? Panik och ångest i kvadrat.

Nåväl. Till nästa Fenix har jag förmodligen en hel del att säga, eftersom jag fått en laddning med böcker från Indy Press RPG. Den damp ner två dagar efter deadline :P. Hellas, Godsend och Hot War står på listan, och nu även Tunnels & Trolls v. 7.5 och The Mouse Guard. Förhoppningsvis har jag tid att skriva ihop något om Gaming as Culture och The Fantasy RPG också, två böcker jag har använt när jag skriver om kvinnor/ rollspel.

Joakim kom dragandes med Gender Inclusive Game Design av Sheri Graner Ray igår också, så nu lär det väl ta hus i helvete i boken. Det är lite jobbig att vara så kritisk mot en spelform som jag älskar så mycket. Samtidigt vet jag att om inte jag säger något om sakernas tillstånd och verkligen får ur mig allt jag har gått och tänkt på så länge nu, så kommer jag förmodligen att sluta spela.

Joakim påpekade också att jag samlar på rollspel. Han kan ha en poäng. Det står närmare 260 böcker i mina hyllor nu. Regelsystem av olika slag.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om rollspel, recensioner, The Mouse Guard, Tunnels and Trolls v7.5, Hellas, Godsend, Hot War

Sex me up?

Nu när jag har läst lite om sexuella relationer i rollspel, och hur sex avbildas (med ett par lysande undantag) i rollspel så inställer sig frågan:

Varför är våldtäkt och prostitution det "normala" sättet att ha sexuella relationer i rollspel?

Det finns en hel del material som talar för att ovanstående fråga är berättigad att ställa. Jag har funderat på det ett bra tag faktiskt, men jag har inte haft något att underbygga det med, förutom EN studie och det är Gary Alan Fines Shared Fantasy*. Nu har jag även läst Gaming as Culture** och där tas sexualitet i rollspel också upp. Slutsatserna är desamma som i rollspel.

Sex - normalt sex med två parter som samtycker, varav en slipper betala för nöjet - verkar vara otroligt sällsynt. Kan det ha att göra med att spelgrupperna oftast består av enbart män, och att en kärleksrelation mellan en rollperson och en annan, eller mellan rollpersonen och spelledarpersoner kan ses som gay? Bögigt? Och att det därför blir lättare att hantera det antingen som en våldskonflikt eller som en affärstransaktion?

(Edit: Joakim har utfärdat en rättelse. Det var inte en dam magikern hade med sig upp på rummet, det var en herre.)

Joakim berättade om en incident då en magiker lånat med sig en dam upp på rummet. De övriga i gruppen berättade vad de pysslade med och när det kom till magikerns tur så sade han "jag k*****r så väggarna bågnar". Deras påhittige spelledare kom ihåg att magikern hade en fireball memorerad och lät honom följdaktligen släppa iväg den när han kom. Det är ett sätt att hantera det hela, med humor. Nu handlade det (tror jag) fortfarande om en affärstransaktion, men som berättelsen återberättades för mig, var sex och relationer ett ganska vanligt tema i just den gruppen. Finns det fler sådana berättelser? Det måste det lämpligtvis göra.

I vilket fall som helst så slogs jag också av hur begränsat rollspelsförfattare ser på sex. Det är knappt att graviditet nämns i regelböcker (vilket man kan argumentera för och emot, jag vet - det finns många aspekter som spelar in här), och det är än mer sällan MANLIG graviditet nämns i regelböcker. Tänk efter. I ett samhälle där allt kan hända, varför inte en man som blir på smällen? Det kanske vore en intressant utgångspunkt för ett äventyr. Tänk på sjöhästar.

Joakim förde fram graviditet som ett vapen. Mäktig magiker gör motståndararmén på smällen. Det finns något där, tror jag.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om rollspel, graviditet, sex

Språk

Jag kom på mig med att formulera en blogpost på vägen från hemmets trygga vrå till den minst lika trygga arbetsvrån, men jag har glömt stora delar av innehållet nu när jag äntligen sitter på transportationsmedlet som skall ta mig från punkt A till punkt B.

Till stora delar handade det om språk och hur vi använder språk för att kommunicera våra tankar, främst då i regeltexter. Grundtanken med regeltexter måste ju vara att vi vill att andra människor, förmodligen inom en viss målgrupp, skall förstå vad det står i texterna och hur man sedemera applicerar dem på rollspelet man spelar.

I mitt researcharbete har jag lokaliserat Sorcery* som jag fått rekommenderat mig av ett antal personer. Jag har också fått modulen** Sex & Sorcery*** rekommenderad mig, för att den enligt uppgift tar upp genus och sex i rollspel på ett bra sätt. Det jag hittat på egen hand är Book of Erotic Fantasy**** som snarare framhållits som ett dåligt exempel på hur man skall hantera sex och genusfrågor i rollspel.

Av någon underlig anledning så har jag efter genomskumning (jag vill inte påstå att jag har läst bägge böckerna jättenoga från pärm till pärm) kommit fram till precis motsatt åsikt. Sex & Sorcery låser in både spelare och rollpersoner i roller, medan Book of Erotic Fantasy håller sig avsevärt mer öppen än så.

Men språk. Jag kan inte säga att det är en dans på rosor att läsa vare sig Sorcery eller Sex & Sorcery. I många fall pratar författaren om abstrakta begrepp, och jag har svårt att hålla isär hans prat om det som pågår på en metanivå***** och det som händer i spelet. Det är möjligt att jag är outbildad och dum i huvudet, men eftersom jag inte har några som helst problem med de flesta andra engelska texter, inte ens de akademiska avhandlingar om spel jag läser, så drar jag slutsatsen att författaren i fråga antingen 1. skriver som en kratta, 2. inte har mig som målgrupp. Notera att jag just här bara pratar om språket, inte innehållet i böckerna.

För mig är det alltid viktigt att veta vem jag pratar med när jag skriver. Just nu pratar jag faktiskt högt för mig själv, eftersom jag inte vet vem som läser det här. Den här texten är alltså en punktmarkering i mina tankar runt rollspel.

Boken
Just nu håller jag på med en genomgång av 15 nummer av den gamla speltidningen Sinkadus och är inom kort klar med det. Jag tittar på antagonisterna i de publicerade äventyren och hur de representeras, både kroppsligen och själsligen och det blir också en kort flukt på hur många (om några) av de spelledarpersoner som beskrivs i äventyren som är kvinnor.

Efter det skall jag kolla på den lite nyare tidningen Fenix, där jag går igenom 18 nummer, årgång 1, 3 och 4. Femman skippar jag av den enkla anledningen att vi själva har bidragit med ett äventyr som utspelar sig på Gustav III:s hov, och som blandar in rykten om kungens homosexualitet. Det skrevs i samband med Stockholm Pride, som var den första Prideparaden för min del. En stark upplevelse, faktiskt. Det är svårt att sätta sig in i hur utstött man blir om man är queer, men glädjen över att få visa det är så otroligt stark att det måste vara rätt jobbigt att tvingas dölja det resten av året.
____________________________________
* Ron Edwards - Sorcerer 2000
** En modul är ett häfte eller en bok vars innehåll består av tillägg till världsbild eller regler .
*** Ron Edwards - Sex & Sorcery
**** Gwendolyn Kestrel, Duncan Scott - Book of Erotic Fantasy
***** Metaspel är lite enkelt uttryckt att använda kunskap som ligger utanför spelets gränser för att lösa problem i spelet.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Språk, rollspel, Sex & Sorcery, Sorcery, Book of Erotic Fantasy, Sinkadus, Fenix

Hjälp Geek's Dream Girl!

Dante tipsade mig om en websida vars författare håller på att skriva en liknande bok den jag skriver.

Delta i deras undersökning*. De skall skriva den ultimata Girl Gamer-guiden och det kan de definitivt behöva hjälp med. Så hjälp dem.

Största fördelen med ett sådant projekt som de nu ger sig in på är att det öppnar upp för en vidare diskussion. Största nackdelen är att tjejer fortfarande ses som en separat grupp gamers och måste ha en egen guide. Alla andra guider, som till exempel Robin's Laws of Good Game Mastering, är inte till för oss då? Vi kvinnor? Eller överreagerar jag?

Att ha spenderat stora delar av mitt liv i mansdominerade kretsar har skadat mig en smula, kan jag ibland misstänka. Jag är ofta arg på hur jag blir behandlad, och det är inte alltid befogat. Men det finns en bakomliggande orsak, och den bakomliggande orsaken heter särbehandling.

Det är egentligen inte sanningen “att alltid synas” som spelar roll utan att det är känslan “att alltid synas” som gör att identiteten blir begränsad inom vissa områden och får en skjuts inom andra. [...] Eftersom berättelserna kommer igen hos de andra intervjuade, men också faktumet att jag känner igen dem utifrån min egna förförståelse, så vill jag påstå att det är högst troligt att män (som spelar) faktiskt blir provocerade av kvinnor (som spelar).

Det här ifrån en uppsats av Pernilla Karlsson - som finns att hämta här - och som jag personligen tycker är en mycket bra titt på hur gamers (som också råkar vara tjejer) ser på sin identitet som gamers och, ja, tjejer.
___________

* Ändrat på Dantes allmänna begäran. När Dante talar, lyssnar... erh... uppenbarligen en person i alla fall?

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om särbehandling, tjejer, Geek's Dream Girl, rollspel

Myrten och rädslan för stövlar

Baserat på en helt osann historia. På så många sätt. Med tanke på drevet efter Liza Marklund menar jag...


Sent på eftermiddagen kommer sällskapet med äventyrare fram till stadsporten. Det har varit en lång och händelserik resa, och samtliga ser fram emot att få ta ett bad, låta hästarna vila ut och få sig ett rejält mål mat.

Myrten står bland sina äventyrarkompisar. Draufulf Järnbane, Zhytxaxh Shizmizta (allmänt kallad "taxen"), Hrudgard och Vurlizer. När det är deras tur att släppas in i staden pekar vakten på Myrten

"Hon får inte komma in!"

"Hon är i sällskap med oss" säger den två meter långe Draufulf och spänner en av sina biceps litegrann.

"Vi har regler mot sådana som henne, vi kan inte släppa in henne."

"Vadå för regler?"

"Ja, hon är... ja, du vet..." säger vakten och gör lite vaga gester med händerna i höjd med bröstkorgen.

"Tjej?!" säger Hrudgard lite lagom påstridigt, som själv är ett övertydligt exemplar på kvinnlighet. Så övertydligt, faktiskt, att hennes ringbrynjebikini är specialbyggd av två dvärgar som fick jobba övertid för att få klart den lagom till äventyret. Hrudgard är även hon två meter lång och har nästan lika stora biceps som bröst.

"Njae" vakten rodnar klädsamt. "Hon är... för blygsamt tilltagen..." säger han, vänder bort blicken och pekar lite skamset på en skylt.

"Här inträden enbart D-kupor eller större!"

Hmm... sanna historier åsido så ramlade jag i min forskning över en podcast med TJEJER! Som diskuterar SPEL!!

Min häpnad är stor. Jag känner mig lite som reliken Häpnadskvinnan, Bea S. fantastiska skapelse. En kvinna som går runt och är häpen åt saker. Exakt vad superkraften åstadkom tror jag inte vi kom fram till... Nåväl. I Podcasten Fear the Boot, som i övrigt är lite lagom tveksam eftersom de tre avsnitt jag hittills hunnit lyssna av mest har handlat om hur coola de som gör podcasten är och hur ocoola alla andra är, hittade jag två avsnitt som spelats in av Fear the Boots deltagares fruar. Det var naturligtvis intressant att få kvinnliga gamers perspektiv på det hela, och även om de är lite flummiga (dock inte ens i närheten av deras makars flummeri) så tycker jag att de är värda att lyssna på.

Avsnitt 10 och 86, tror jag bestämt.

Fear the Boot

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Fear the Boot, podcast, rollspel, kvinnor, gamers, Myrten, bröst

Tunnels & Trolls v.7.5

Att ha vuxit upp med Äventyrsspels fantastiska rollspelsboxar gjorde att jag blev helt förtrollad av Tunnels & Trolls v. 7.5*. Det ligger i en låda. Med medföljande tärningar! Och små pluppar för rollpersonerna att använda på en stridskarta!

Ljuvligt!!!

Jag har sådana otroliga lustar att bara kasta mig rakt in i kampanjandet att jag knappt vet vart jag skall ta vägen. Nostalgikick.

Men det jag skulle komma till, som jag egentligen reagerade på när jag började läsa regelboken är detta - varför förlöjligas tjejrollpersoner i rollspelet?

Seriöst.

Behöver man verkligen göra det?

After you have rolled up the prime attributes of the character, you need to give it a name and gender. Our example will be male, and is called Gimor Ironfang, although it could just as easily be Daisy the Delicious Dancer and be female.

Jag menar, vem vill vara tjej i ett rollspel och heta Daisy den läckra danserskan? Förusatt att man inte är kille då och tror att man vet hur tjejer skall spelas. Hur många har inte varit med om grabben som skaffar en kvinnlig rollperson och 1. förser henne med jättebröst och flörtar med alla som kommer i hennes väg. Lyckas hon så dödar hon dem med läppstiftsgift eller en liten dolk som hon har gömt mellan brösten (som sanningen att säga för det mesta skulle kunna gömma allt från en dolk till en mindre stridsvagn) eller 2. Gör henne till den manligaste krigaren i hela universat, förutom just det där med ringbrynjebikinin och jättebrösten.

Det där är ett intressant fenomen faktiskt. Jag får nog kolla lite närmare på det.
_______________________________________________________________
*Ken St. Andre - Tunnels & Trolls v.7.5, Fiery Dragon Productions, Inc 2008

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Tunnels and Trolls v7.5, rollspel

Kvinnor som representanter för ondskan

Jag har under dagen suttit och skrivit en hel del material, det har blivit ungefär 10 sidor råtext till boken, och medan jag gick igenom mina anteckningar hittade jag en kommentar som fick mig att börja rota både på nätet och i mina bokhyllor.

Rädslan för det kvinnliga

Ronny Ambjörnsson - som får stå för mycket av refererandet just nu i bloggen - skrev i sin bok Mansmyter* om James Bond och hans eviga uppdrag, men även om de frestelser som han träffar på på vägen. Jag tror inte någon skulle säga emot om jag påstod att kvinnor utgör en stor del av de frestelser - eller kanske de enda - som Bond måste ta sig förbi för att lyckas med sina questar.

Jag har letat lite som sagt, och än så länge har jag hittat Drow i D&D**, som inte bara är onda, utan kaotiskt onda OCH ett matriarkat. Ser man på?

Jag har fått ihop tre sidor so far, men jag måste fjärrlåna en bok för att befästa mina teorier, och det kanske kan vara vettigt att leta lite övriga referenser också.

Likstorm*** är ett annat exempel på hur kvinnor (kan) framställas som onda. Tre spelledarpersoner får vara med. Livisika, Armilde och Bodvildur.

Livisika var i huvudsak hatets källa, en moturladdning till själva skapelsen. Men hon livnärde sig också på lidandet i gränslandet mellan livet och döden.
- Likstorm, RiotMinds 2007

Elak var hon, och slug. Precis som Drow, som intrigerar och lönnmördar för att behålla sina platser i hierarkin.

Men nu är det definitivt dags att sluta för idag.

10 sidor längre och ett helt nytt område att undersöka... Dammit...
___________________________________________________________________
* Ronny Ambjörnsson - Mansmyter: Liten guide till manlighetens paradoxer, Fischer 1990
** Rich Baker & Skip Williams - Dungeons & Dragons v.3.5: Monster Manual, Wizards of the Coast 2003
*** Theo Bergquist & Jonas Lindström - Likstorm, RiotMinds 2007

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Drow, ondska, rollspel, D&D, RiotMinds, Likstorm, Ronny Ambjörnsson, Mansmyter

Rollspel

Eftersom det säkerligen är några bland läsarna som inte kommit i kontakt med rollspel tidigare, kommer jag att lägga in ett kort kapitel i början av boken som förklarar vad rollspel är, men framförallt hur det är uppbyggt.

Jag drar senare lite paralleller mellan hur rollspel är uppbyggt och hur mansmyter i stort är uppbyggda, baserat på Ronny Ambjörnssons bok "Mansmyter"*. Han påpekar i boken att hjälten lever ett episodiskt liv, ett hoppande från projekt till projekt, på precis samma sätt som rollpersoner "lever" sina liv - från uppdrag till uppdrag.

Men nu blev jag sidetrackad, om man kan säga så på svenska.**

Det här ett kort utdrag ur boken.

Rollspel
Från ett komponentperspektiv består rollspel av en spelmekanisk del, en narrativ, “kulturell” del, ett äventyr, spelare och spelledare. Rollspelet är för det mesta inte komplett utan samtliga de delarna.

Regler och rollpersonernas egenskaper berättar för spelare och spelledare vilka regler som gäller i den världen det spelas i, det vill säga “så här fungerar det att springa, så här mycket kan du som rollperson förflytta i världen med hjälp av din fysiska styrka, och den här typen av magi eller motsvarande psykiska krafter kan du använda dig av”.

Den narrativa delen berättar för spelaren och spelledaren vilken slags värld rollpersonerna befinner sig i. Är det en alternativ verklighet där tyskarna vann andra världskriget eller är det en fantasyvärld där magiska varelser hänger på låset till den lokala tavernan för att hitta äventyrare att skicka på uppdrag?

Äventyret berättar för spelarna vad de skall göra, vilken gåta de skall lösa. Ofta handlar det om episodiska berättelser som tillsammans formar en kampanj, det vill säga en längre tidsperiod som rollpersonerna befinner sig ute på uppdrag med mindre och större berättelser som greppar i varandra för att forma en helhet.

Spelledaren är den person som presenterar och representerar världen för spelarna. Spelledaren presenterar också äventyret och hur omvärlden reagerar på rollpersonerna och deras handlingar. Spelledaren är (eller skall vara) en opartisk domare i spelet. Spelledaren har även mycket både informell och formell makt i spelsammanhangen. I många fall är det enbart spelledaren som har all infomation om spelvärlden.

______________________________________
* Ronny Ambjörnsson - Mansmyter: Liten guide till manlighetens paradoxer, Fischer 1990
** Det kan man inte, men jag gör det ändå.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om rollspel, sidentrosor och magiska amuletter, Ronny Ambjörnsson

Välkommen!

Som den mycket aktiva skribent jag är, så har jag numera startat en blogg som handlar om tjejer och rollspel, och rollspelande tjejer.

Tanken är att jag genom den här bloggen skall kunna visa att det inte bara är män och pojkar som ägnar sig åt den här synnerligen behagliga hobbyn. Jag tänker även belysa ett par områden som jag personligen tycker att rollspelsproducenter, både hobbymänniskor och professionella kan hålla i åtanke när de skapar ett nytt rollspel.

Det kanske blir lite om rollspel också, det vet man aldrig. jag kommer förmodligen att prata ganska mycket om sådant som jag inte tycker passar i boken här. Funderingar kommer jag nog också att ta upp då och då.

Det är också en kompanjon till en bok jag och Joakim Andersson håller på att skriva, som tar upp problematiken med rollspel och kön, och varför tjejer inte spelar. En av de vanligaste kommentarerna jag får på konvent är nämligen "det är synd att inte fler tjejer spelar". Sidentrosor och magiska amuletter avser att försöka svara på varför det förhåller sig så. Snart har jag även förhoppningsvis ett forum att diskutera i, men tills dess är alla som är intresserade välkomna att kommentera på den här bloggen i kommentarsfältet.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om rollspel, tjejer, spel, sidentrosor och magiska amuletter