Tjejer spelar inte rollspel

Något som ofta hörs på konvent och även av rollspelande vänner och bekanta är att det är synd att det inte är fler tjejer som vill spela rollspel.

Att det är män som förlägger, tillverkar och skriver rollspelsprodukter påverkar naturligtvis produkterna och deras innehåll. ASF-gänget, som 2005 gav ut sin friformsbok ”Från Atlantis till Blekinge” säger så här efter att först ha bedyrat att det inte spelar någon roll vilket kön man som spelare har på sin rollperson, man skall kunna spela båda könen utan att känna sig begränsad:

"Tyvärr är det så att de övervägande karaktärerna i den här boken är män. Förklaringarna till det är många. Främst handlar det om att vi som ligger bakom scenariona är män och det är ofta enklare att relatera till karaktärer av samma kön, åtminstone när det gäller att formulera känslor och tankar i skrift. Även det faktum att två av scenariona utspelar sig i en verklighet och historia där kvinnor är mer eller mindre otänkbara som karaktärer har spelat in. Att till exempel ha kvinnor som soldater i Amerikanska inbördeskriget var otänkbart.

Det bör också nämnas att scenariona från första början är skrivna för rollspelare, vilka sorgligt nog fortfarande är en strikt mansdominerad grupp."

I paragraferna innan påstås det könet är av ingen betydelse - egentligen - och sedan påpekar de att de har lättare att sätta sig in i vad killar tänker och känner, med en vanlig motivation som en eftersläntrare i texten. Tjejer spelar ju ändå inte rollspel. Rollspelare är en strikt mansdominerad grupp. Faktum är att ASF implicit påstår att rollspelare är lika med man i sin formulering, i alla fall de rollspelare de skriver för, det vill säga de rollspelande männen.

Så könet spelar inte roll - alla kan vara män om de vill - eftersom tjejer inte spelar.

Kvinnor hör dessutom inte hemma i de världsbilder som männen använder sig av. Det är med författarnas i ovanstående citat egna ord "otänkbart". Frågan som hela tiden dyker upp är varför författare av rollspel och äventyr (inte bara ASF, med andra ord) väljer att lägga äventyr och rollspel i tidsperioder då det är konsekvent “otänkbart” att kvinnor har en framträdande roll, åtminstone om man skall ägna sig åt "historisk korrekthet" som det så fint heter.

I en spelform där enbart fantasin sätter gränser, sätter fantasin förvånansvärt ofta gränserna vid vad upphovspersonerna kan tänka sig vilja spela, och vad de kan tänkas vilja uppleva. Gary Alan Fine har förklarat lite av bakgrunden till varför rollspel ser ut som de gör, och han förklarar även ingående att fantasier speglar de verkliga förhållanden som finns här och nu, precis som Yvonne Waern m.fl. gör vad det gäller bildinnehåll

Fantasierna är alltså begränsade till vardagen och de förväntningar som spelare har på sig ifrån samhället att bete sig på ett visst sätt. Eftersom rollspel för det mesta författas av män, är det inte så konstigt att innehållet blir präglat av den manliga vardagen och de krav männen har på sig att vara på ett visst sätt för att passa in i mansrollen.

Men är det då så otänktbart att ändra verkligheten så att kvinnor passar in? Så att de också får representera mänskligheten? Eller att de får vara med, men på de villkor som rådde under tidsperioden äventyret avhandlar? Svaret låter förmodligen inte vänta på sig - "det blir ju så tråkigt för dem som spelar kvinnor då". Men blir det verkligen det?

Istället för att förutsätta att tjejer inte spelar rollspel eller producerar material till rollspel vore det intressant att se producenter som producerar material för en målgrupp, inte för sig själva. Det borde dessutom ligga i deras intresse att sprida materialet till en bredare publik om det nu verkligen är så att rollspelsutövarna faktiskt vill sprida sin hobby vidare.

Även om inte alla kvinnor hux flux köper rollspelsprodukter, så kan man misstänka att det finns en lika stor marknad bland kvinnliga nördar som bland manliga dito för produkterna. Det behöver heller inte betyda att alla de starkt manligt betonade fantasierna försvinner, utan snarare att de kompletteras av lite mindre vinklade produkter som passar båda könen.

Det är dock få producenter som är så öppna som ASF med att de inte kan eller vill eller anser det värt att skriva för tjejer. Marknaden finns inte, alltså är det inte heller intressant att bryta sig in på den marknaden. "Alla" vet ju att tjejer inte spelar.

Att särskiljas från mängden, att vara speciell och utpekad kan förvisso upplevas som positivt, men inte om det sker konstant. Befinner man sig i miljöer där man också alltid syns, och alltid får en reaktion (oavsett om den är positiv eller negativ), så blir man också mer benägen att tro att de negativa provokationer som uppstår, uppstår just därför att man är avvikande.

Det är egentligen inte sanningen “att alltid synas” som spelar roll utan att det är känslan “att alltid synas” som gör att identiteten blir begränsad inom vissa områden och får en skjuts inom andra. [...] Eftersom berättelserna kommer igen hos de andra intervjuade, men också faktumet att jag känner igen dem utifrån min egna förförståelse, så vill jag påstå att det är högst troligt att män (som spelar) faktiskt blir provocerade av kvinnor (som spelar).

- Pernilla Karlsson, En uppsats om spel, genus och identitet, s. 26


Det finns en stark norm som säger att kvinnor inte spelar, vare sig rollspel eller datorspel. Beroende på vem man är och hur allvarligt man tar på de reaktioner man får som en normbrytare är det olika lätt eller svårt att bryta emot dem, men det är inte omöjligt att bryta de här mönstren och minska bestraffningen för de som inte följer mönstren som de enligt samhället "ska" följa. Som David Gauntlett säger i sin essä om queerteori och flytande identiteter:

Gender, like other aspects of identity, is a performance (though not necessarily a consciously chosen one). Again, this is reinforced through repetition. Therefore, people can change.

Ett sätt att bryta mot den här normen är att försöka, både i det material som produceras och i hur man som rollspelare bemöter andra rollspelare, oavsett kön, inte lägga någon vikt vid uttalandet att kvinnor inte spelar och framför allt att inte föra fördomen vidare själv.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om kvinnor, kvinnoroller, kvinnosyn, rollspel, fördomar