Med anledning av dels Tereses inlägg på Role-playing is so Gay (Varför könsfördelning spelar roll) och ursprungsinlägget på Piruett (Ännu mer om män och kvinnor i svenska rollspel) och den följande diskussionen som uppstod så skulle jag gärna vilja fortsätta den diskussionen lite.
Terese påstår i sin blogg att könsfördelningen mellan kvinnor och män är ett problem i rollspel (jag är böjd att hålla med), medan kommentatorerna i Piruetts tråd har det här att säga (jag plockar lite körsbär här, så feel free att banka mig i huvudet med "men sen sa han ju att..." osv)
Lukas säger så här om varför det är fler män än kvinnor:
Ytterligare en faktor (som på intet vis förtar vikten av de av dig uppräknade) kan vara att folk är mindre bekväma med att meja ner horder av kvinnor än horder av män. Vill du ha en armé av ansiktslösa mooks som spelarna kan spöa utan att få dåligt samvete gör du dem till män, eftersom våld mot kvinnor hos väldigt många triggar en starkare emotionell respons än våld mot män. Och vi vet ju alla att SLP egentligen finns där för att man ska slå ihjäl dem och ta deras grejer.
Men skulle det vara så hemskt egentligen? Skulle vi tillskriva dem offerrollen bara för att de var ansiktslösa mooks, eller tillskriver vi dem offerrollen därför att vi omedvetet tänker "kvinnor och barn först"? Hur ändrar vi det isf?
Petter B skriver så här:
"Okej, för att nu återgå till könsfrågan i Mutant. Jag tror att en stor del av den slentrianmässiga grabbigheten ligger i att man vill ha personer som GÖR saker. När det gäller action, så tänker sig i alla fall killar oftast att killarna är de som GÖR. Det ligger i hela genrens grundförutsättningar. Ett spel som Mutant bygger i grunden på en pojkboksvärld med ett underförstått manligt subjekt."
Aha! Nu kommer vi in på ämnet "the male gaze" här. Kan man väl säga. Lite brett talat - vilket precis som Petter skriver beror på att rollspelen är skrivna ur ett manligt perspektiv. Vad skulle hända om vi skrev ett rollspel ur ett kvinnligt perspektiv? Finns ens det kvinnliga perspektivet? Kan - för att hårddra det - ett objekt ha ett perspektiv?
Daflum skriver:
"Däremot vill jag försvara Järnringen lite i och med att trots de inte tillgodosett behovet av en kvantitiv jämnställdhet så har de lyckats i stora drag att att tillföra en kvalikativ jämnställdhet. Med det menar jag att många av kvinnorna som finns repensenterade är minst lika intressanta och komplexa som männen och även lika simpla som männen också."
Frågan är då om kvalitet kan motverka kvantitet? Kan den det?
Zapp skriver:
"För oss övriga är det inte det minsta konstigt att de flesta slp’er man möter är män. Även om rollspel kanske inte kan betraktas som historiska delar de samma element som historien. Det är en farlig värld, och i sådana reser kvinnor ogärna ensamma. Om de alls tillåts ta egna initiativ, vill säga.
Anledningen till ”Män blir liksom default-könet för spelledarpersoner där könet egentligen inte är viktigt” är ju just att skribenten då slipper rättfärdiga varför en kvinna blivit vakt, rövare, tipsare etc etc."
Och han har ju rätt. Att beskriva en kvinnas ställning är inte svårt - så länge hon inte lämnar den. På precis samma sätt är det svårt att beskriva en mans ställning om han inte har en maktposition. Hur kommer det sig? Skall vi göra som Gerd Brantenberg och skriva en Egaliasetting, där männen är underordnade och kvinnorna de riktiga kvinniskorna?
Vad tror ni?
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om debatt, spelkultur, kvinnoroller, kvinnosyn
Inlägg
Jag tror att vi som skriver settings och beställer illustrationer helt enkelt bör skriva settings som är precis som vanligt - men där man tänker på hela genusperspektivet. Det är inget slutanvändaren nödvändigtvis måste göras uppmärksam på - tvärtom skulle jag föredra om vi lyckades smyga in 50% kvalitativa, ickesexualiserade mans- och kvinnoporträtt utan att nån som läser tänker på saken. Ett slags smygig memetisk programmering, alltså.
SvaraRaderaVarför? Jo, för att en egaliasetting tyvärr inte skulle köpas av de som behöver den mest, så att säga. Den skulle sälja bland fantasydiggande feminister. Jag menar ju att det vi behöver göra, i stort, är att programmera om hela kulturlandskapet, och om det verktyg som finns tillgängligt är hur vi skriver rollspelssettings - låt oss då vara så luriga och smarta vi kan med hur vi använder detta verktyg.
Jag tror nog att båda sätten har sina meriter. Med en egaliasetting kan vi kanske locka tjejer som annars inte rört rollspel med tång, och genom att vara genusmedvetna kan vi kanske förändra rollspelssamhället i stort.
SvaraRaderaDen största utmaningen är att få tjejer att tillverka och att inte enbart spela. Det är förmodligen först då som det börjar dyka upp intressanta settings.
Det finns några spelmakare och rollspelare som har tagit det här till sig. Jag tänker främst på Joshua Newmans spel Shock:, och Cris Chinns blogg Deeper in the Game. Jag tror visserligen inte att de påverkar rollspel i stort, men det finns iaf minst ett spel därute som vi kan titta på. Det räcker naturligtvis inte. Se det som ett tips.
SvaraRaderaSedan har vi Emily Care Boss, man jag har inte läst eller spelat hennes spel.
Men för att ge min syn på saken:
1) Skriv spel som välkomnar snarare än marginaliserar och objektifierar kvinnor.
2) Spela dessa spel med nya människor, gärna sådana som aldrig har spelat förr, och som är tjejer.
Det var väl typ det som hände med Vampire?
Shock har jag spelat och har hemma, men Shock har nackdelen av att vara ett ganska smalt spel och definitivt inget för nybörjare. Det brukar vara ett "problem" med indiespelen. De är nyskapande men förutsätter ofta att de som spelar har någon form av erfarenhet av rollspel innan de tar sig an spelen, eftersom många av regelsystemen är så löst hållna att det kan vara svårt att förstå hur spelen går till utan att veta vad rollspel går ut på.
SvaraRaderaDet blir ett problem när man skall applicera punkt två i listan :).
Men jo, jag tror du har rätt i båda fallen.
Hur det var med vampire vet jag faktiskt inte. Det jag kan tänka mig är att Vampire som fenomen dessutom fick lite extra lyftkraft av att gotiken helt plötsligt blev mainstream, och att böcker som Anne Rice En vampyrs bekännelse började slå stort. Dessutom blev ju Mark Rein Hagens rollspel utöver det en TV-serie, som var riktigt poppis, men som lades ner, eftersom huvudrollsinnehavaren gick och dog.
Så det var många olika faktorer som samverkade för att öka just Vampires popularitet.
Jag tror också att Vampire hade fördelen av att vara något nytt. Settingen var inte tyngd av självklara mansideal. Tvärtom. Det var närmast helt androgynt (iaf var mina karaktärer det :)). Kvinnan var någon, hon kunde vara vad som helst. Jag tror att den biten gjorde en del, iaf det som är intressant i det här fallet, även om, som du säger, att det var flera faktorer som samverkade.
SvaraRaderaMouse Guard har liknande förutsättningar, och det är väldigt lättillgängligt. Dessutom utspelar det sig i ett matriarkat.
Tyvärr har ju World of Darkness i stort och Hunter i synnerhet jobbat hårt på att föra tillbaka WoD till klassiska könsroller i den nya utgåvan. Men visst, det är ju ingen större skillnad på vad kvinnor och män kan göra i Vampire. De flesta har likvärdiga krafter, och det som är intressant är inte kön, utan vampyrskapet.
SvaraRaderaJag tror säkert att introspektionen och den regelmässiga, påtvingade konsekvensen av att vara ett monster (willpower, humanity osv) tilltalar en bredare publik än fantasyrollspelen med sina konsekvenslösa slaktäventyr (hårdrar lite).
Som ni säger, två grejer, ett den memetiska om-programmeringen som måste var subtil och rikta sig mot "manliga" spel och sen att skapa rollspel som lockar kvinnor in i hobbyn (fö måste det komma spel som lockar någon överhuvudtaget in i hobbyn).
SvaraRaderaEnklast verkar vara första delen, typ, skriv ett M:UA äventyr till ett konvent, det lär bli välbesökt av män. Men du måste skriva det, Åsa. Enklaste sättet att se om kvinnliga teman kan slå sig på den "marknaden". SSK i höst?
Skriva ett rollspel går ju men tar längre tid, förslagsvis gör du som jag tänkt, gör ett "kort"-rollspel (Se min blogg och Onesevenstudio här: http://irrfarderutanslut.blogspot.com/2009/11/en-gammal-ide.html
Kosta, jag har redan skrivit åtskilliga äventyr till konvent som har de här temana, eller åtminstone försöker sig på att vara jämställda.
SvaraRaderaHär kan du hämta hem dem om du är intresserad:
X. Hartford Wales & Partners (SydCon)
Samhain (tillsammans med Bea Düring BSK)
Dockmakarna (Stockholms spelkonvent)
På besök i det Swedenborgska rummet (Fenix 4/08)
Vad det gäller rollspel håller jag redan på med ett par stycken, varav ett utspelar sig ibland Amazonerna i det antika Grekland. Men det tar som sagt tid att få till det.
Det behövs inte så mycket för att göra äventyr som tilltalar en bredare publik. Jag tror inte det hänger specifikt på kvinnliga teman, utan snarare på att man ser mänskliga teman som något annat än enbart mannens perspektiv på vad det innebär att vara människa.
Okej, tittat väldigt snabbt på de tre (Swedenborgska har jag skummat för länge sen), som verkade vara till Götterdämmerung, DoDE och D20 Modern, så det var ju klart till moderna spel så då har du gjort det.
SvaraRaderaHur gick det då? Vad fick de för mottagande på konventen? De såg ju ruskigt snygga och välproducerade ut. Samhain ser verkligen ut som ett jättearbete! Snyggt!
Undantaget Götterdämmerung så verkar de andra två inte utspelar sig i rollspelens officiella världar (antar iofs att det inte finns till D20).
Vad är det för mänskliga teman som tas upp där som skiljer dem från säg Vildhjärta, Kalabaliken i Karle eller nidingen Snösaga? Med risk att vara trög hänger jag inte med där.
PS. Noterar att det är 12 K och 15 M bland SLPs i Samhain (med risk för felräkning då) appropå den hätska nummerdebaten. DS.
Öh, glömde det, men jag tror fortfarande att om det ska ge genomslag får det skrivas till de två stora DoDT eller M:UA i deras respektive setting. M:UA skulle jag verkligen vara nyfiken på.
SvaraRaderaMottagandet har så klart varierat från grupp till grupp, men Dockmakarna fick mycket gott betyg från de flesta som spelade det. En vanlig kommentar vad jag förstår var den bakomliggande motivationen till sättet paret Kempel handlade på. Det var tydligen ovanligt i äventyr.
SvaraRaderaVad det gäller de allmänmänskliga temana så är det ju precis det jag vill ha sagt att det skiljer sig inte så mycket mellan mina äventyr och andras. Det är bara andra teman i dem, om man tittar lite extra noga.
Hur många äventyr har du spelat som exempelvis (som i Dockmakarna) tar upp hur en familj påverkas av förlusten av ett barn? Nu är det förvisso en extrem reaktion, men det skall ju också vara någon form av underhållning i det hela OCH det skall vara Götterdämmerung.
Le Rite Sacré som också är till Götter, men som aldrig varit med på konvent, handlar om en ung kvinna som tror hon bär på djävulens barn och därför försöker ta livet av sig. Det var någon som påpekade att en sådan kvinna skulle kunna ses som ett offer men Louise, som hon heter, är både aktiv i äventyret och handlingskraftig. Hon har inte många verktyg att ta till för att få sin vilja igenom, men istället för att föda något oheligt är hon beredd att offra sin själ.
Just Samhain skrevs helt utan tanke på vare sig jämlikhet eller genusvetenskap, så jag är rätt nöjd med fördelningen ändå.