Genom Ariez blog hittade jag den här filmen om varför kvinnor inte spelar datorspel. Förvisso rör det sig i första hand om digitala spel, men mycket av det som sägs (vilket för min del är långt ifrån något nytt) är fortfarande applicerbart även på rollspel.
Det jag har lite problem med i filmen handlar dels om den statusindelning som sker när tjejer börjar spela. Vem anser till exempel att ett casual-spel är lika mycket värt som ett hardcore-spel? Inte de representanter för dataspelsbranschen som påpekade för en vän att "din spelstudio hör nog inte hemma här, ni jobbar ju med casualspel". (Ja, till viss del obekräftat och nej, jag vill inte avslöja källan.) Det är en attityd som också måste tittas på. Likaså blir jag lite förbannad över Ubisofts rosa spel som de tagit fram för en "kvinnlig publik" som spelar stenhårt på könsstereotyper. Kan vi inte bara få spela bra spel, utan att bry oss om vilken status de har i spelsamhället, och vilken publik de sägs rikta sig till?
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om könsstereotyper, status, spelbranschen
Inlägg
Saker jag gjort i höst
6 dagar sedan
Bra poäng där med casualspelen. Jag kan verkligen se framför mig hur diskussionerna säkert kan gå lite sådär i branschen. Och jag håller verkligen med dig. Vilka framsteg vi har gjort sen i framtiden då vi förhoppningsvis bryr oss mer om huruvida spelen helt enkelt är bra eller dåliga, och inte ser dem som riktade till en speciell publik eller liknande.
SvaraRaderaÄr inte statusproblemen lite av ett "gråta hela vägen till banken"-bekymmer? Konsumenterna kommer ändå till sist visa vilka spel som är gångbara.
SvaraRadera@ Arvid - jo, det HAR betydelse. Samma sorts "revolution" uppstod runt "tjejspel" i slutet på 90-talet, när Barbie Fashion Designer tog spelmarknaden med storm och sålde bättre än både Doom och Quake. Resultatet blev en rad spel med dålig budget som körde "tjejmarknaden" i botten, eftersom de inte höll samma kvalitet som hardcorespelen. Publiken som spelen riktade sig mot togs inte på allvar och som en reaktion på det gjordes sämre spel. Sämre spel lockade ännu färre tjejer till att spela och ryktet om att "tjejer inte spelar" uppstod som det sedemera tog närmare 12 - 15 år att bli av med.
SvaraRaderaJo, det är en issue, eftersom förlagen inte alltid inser var marknaden ligger och framförallt inte fattar hur man skall hantera marknaden.
Ok, det finns alltså lite för många programmerare och för få marknadsanalytiker på ledande befattningar?
SvaraRaderaJag tycker nog ändå att det borde vara ett övergående problem. Det räcker väl med en eller ett par tillverkare som ser en möjlighet att ta nya marknadsandelar och sedan är saken biff.
Det finns ett antal undersökningar som säger det motsatta. Titta exempelvis på Fron, Fullerton, Mories och Pearces artikel om spelhegemonier.
SvaraRaderaI den lägger de fram följande argument:
Makteliten inom datorspel består av en huvudsakligen vit, manlig och i andra hand asiatisk manlig grupp.
Den här hegemoniska eliten bestämmer vilka teknologier man skall satsa på, den bestämmer vilka spel som skall göras och för vilka spelare spelen skall göras. Den fungerar i samarbete både med utvecklare och med självutnämnda hardcorespelare som har utvecklat en exkluderande syn på "minoritetsspelarna", som exempelvis kvinnor, många män och människor med annan etnisk härkomst.
Den här makteliten stöds dessutom av tidningar, annonsinfrastrukturer och recensionssystem som höjer en viss typ av spel till skyarna och marginaliserar de spel som inte passar in.
De som hävdar att spel skapas för spelmarknaden har inte koll på sina siffror. Majoriteten av alla spelare är kvinnor i 40-årsåldern. Men de spelar så klart casual games. Och casual games är inte en del av den definierade marknad som utgörs av maktelitens hardcorespelare.
Det är med andra ord ett riktigt råttbo, och lösningen är förmodligen inte så enkel som du vill låta påskina.
Jag menar att om det är som du säger, att de etablerade spelföretagen inte vill göra spel för kvinnor, så är läget mycket bättre än om det finns en brist på efterfrågan. Är det ett ”attitydproblem” inom branschen så kommer det förr eller senare någon som tänker annorlunda och utnyttjar luckan i utbudet. Är det ett ”attitydproblem” hos de potentiella kunderna (tjejer uppfattar att spel inte är något för dem) så blir det mycket svårare.
SvaraRadera