Jag tänkte jag skulle...

...bygga ett Tunnels & Trolls äventyr att publicera här på bloggen, mest för att få en uppfattning om hur Tunnels & Trolls faktiskt spelas. Det handlar också om att få kökstesta ett rollspelsäventyr för en gång skull. Jag älskade verkligen Henrik Örnebrings fantastiska föredrag på Stockholms spelkonvent (ja, jag vet jag frågade ut honom, men det har liksom ingen betydelse. Att lyssna på Henriks fabulerande är givande oavsett om man är konventsledning eller inte.), speciellt den lilla biten om kökstestade recept. Han påpekade att alla hans konventsäventyr och äventyr överhuvudtaget, är kökstestade. Det vill säga, det är ett recept som faktiskt lagats och avnjutits av kocken själv.

Något fler konventsskribenter kanske borde ta efter?

Nåväl. Min rollspelstarm skriker efter näring, och Tunnels & Trolls är ett behändigt och gulligt rollspel, så jag tänkte... Men mer än så har det inte blivit än.

Tills dess låter jag de hungriga massorna mätta sina munnar med ett äventyr till Götterdämmerung som faktiskt är skrivet ur en kvinnas synvinkel. Det heter Le Rite Sacré och skrevs under en period när jag var extra nojig över att bli gravid. Så jag tog helt sonika ut det på stackars Louise Garnier istället.

Jag blev för övrigt konfronterad med ett påstående om att Louise skulle vara ett offer. Hon är ju trots allt gravid och blir micklad med av en hemsk sekt, men nej. Louise är inget offer. Att vara ett offer är att acceptera omständigheterna, och det är något Louise definitivt inte gör. Hon slåss som ett lejon för sina rättigheter och för sin kropp och sin tro. Nåväl. Läs själva.

Le Rite Sacré är för övrigt inte kökstestat. Det är bara en massa ångest, uthälld på ett papper. En insikt, månne, i mitt psyke. Men det bjuder jag på.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Le Rite Sacre, rollspel, äventyr, skrivande, kvinnoroller